Tiden rusar bokstavligen ifrån mig. Vill stoppa den, helst för längesen. Jag njuter som bara den, varje dag och är så innerligt tacksam för allt.
Nu, när de bästa man har ska växa upp i denna värld känns allt väldigt läskigt. Jag vill göra mitt bästa, samtidigt försöker jag påminna mig om att jag inte kan göra alltm jag kan inte skydda från allt ont, alla gifter och faror. Men man kan göra mycket! Och vi jobbar på det och de är kul, samtidigt kånnrr jag mig stressad över att jag inte tänkt på allt INNAN!! Men de gjorde jag inte. Allt skulle vara perfekt, helst nytt. Nytt var perfekt.
Ack. Fortsätter tänka på detta i morgon. Skulle somnat för 30 min sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar