Hilma är 2 månader på fredag. Tiden går fort, men samtidigt känns det som hon alltid funnits, tiden känns annorlunda nu. Jag njuter, varje dag, trotts att vissa dagar är mer krävande än andra. Det är trotts allt 2 månader sen jag sov en hel natt, och hur bra sov man sista tiden under graviditeten?! Men, jag njuter. 

Nu växer hon så de knakar, de händer mycket. Hon har flinat i nån vecka nu, men nu är riktiga leenden. Hon tittar och ler, tränar sitt prat, sparkar och viftar med armar och ben, använder sina händer till att knåda tutte när hon ammas. Allt är ett upptäckande från och med nu.

Jag är förkyld, ett jävla elände när man har bebis! Idag åkte jag till min mamma, hon gick promenad med Hilma och jag fick sova bort feber. I morgon tänker jag vara frisk. Martin är ledig och jag vill försöka börja städa upp i trädgården. En enda röra. Det är från början en enormt påkostad trädgård, med både blommor och kärlek, men har sen blivit lämnad orörd i flera år. Så, det finns att göra. Hur mycket man hinner fixa med en Hilma får vi se.