Hilma är 2 månader på fredag. Tiden går fort, men samtidigt känns det som hon alltid funnits, tiden känns annorlunda nu. Jag njuter, varje dag, trotts att vissa dagar är mer krävande än andra. Det är trotts allt 2 månader sen jag sov en hel natt, och hur bra sov man sista tiden under graviditeten?! Men, jag njuter. 

Nu växer hon så de knakar, de händer mycket. Hon har flinat i nån vecka nu, men nu är riktiga leenden. Hon tittar och ler, tränar sitt prat, sparkar och viftar med armar och ben, använder sina händer till att knåda tutte när hon ammas. Allt är ett upptäckande från och med nu.

Jag är förkyld, ett jävla elände när man har bebis! Idag åkte jag till min mamma, hon gick promenad med Hilma och jag fick sova bort feber. I morgon tänker jag vara frisk. Martin är ledig och jag vill försöka börja städa upp i trädgården. En enda röra. Det är från början en enormt påkostad trädgård, med både blommor och kärlek, men har sen blivit lämnad orörd i flera år. Så, det finns att göra. Hur mycket man hinner fixa med en Hilma får vi se.

Börjar få in rätta knycket på kvällarna. Hon börjar kvällsgnälla runt 18-19, innan de spårar så går vi ill sängs och jag försöker få henne att somna, tar ca 1 timme, perfekt om hon sover till 20.00, då sover hon till ca 00.00!

Har sovit hos mamma och pappa hela helgen. Martin har målat klart hallen. Tapeterna kommer på tisdag. Väntar och väntar.

På tisdag ska även jag och Hilma börja träna, på mamma boot camp. Heja, lösa magen ska dras ihop och de 7 kilona till första delmålet ska bort.
Känns mycket bra att gå på träning inriktad på nyförlösta, vill icke råka nånting som förstör min kropp, den är ju somsagt lite sliten efter graviditet med stor stor viktuppgång och en förlossning, dags att vårda. Klappa kroppen!

Tror hon börjar bli mätt, för denna timmen.

Milasmirakel var en Hilma.
Hon kom den 26 februari kl 17.54, 4260 gram och 55 cm lång.
Började känna värkar på morgonen som fortsatte och blev mer regelbundna och elakare. Martin var på jobbet och skulle sluta kl 13. Jag meddelade min granne att de äntligen hände grejer. Vi har ju promenerat och försökt få igång bebisen. Hon blev glad och kom ber på fika, jag satt mest och svettades, hon skötte snacket, jag hörde egentligen inte alls inte vad hon pratade om.
Klockan 12 fick hon gå hem, jag vanka in i duschen, de onda försvann icke, YES.
12.50 skrev jag till Martin att han fick komma hem. Ringde förlossningen som sa att jag fick komma in. Väntade lite till, vill inte bli hemskickad igen, vill inte komma in och vara öppen 1.5 cm.
Vägen till förlossningen var inte trevlig, en jävla massa gröpper, skump, skump, AJ, AJ!!
Inne 14.30, fick ctg plattorna, mer AJ. Barnmorskan kollar, öppen 6 cm, får beröm. Heja.
Martin får hämta den välfyllda förlossningsväskan som jag packat om och fyllt på de senaste veckorna. Trodde den kunde ligga kvar i bilen, att vi skulle få vända och åka hem.
När Martin kom tillbaka sög jag lustgas för glatta livet, full, äckligt full. Vill kräkas. Kräks inte, andas jävligt djupt i masken. Testade TENS, vilket påhitt, bort med fjantet.
Jag tänker att på tvn, "en unge i minuten" som jag kollat på perverst många gånger, hinner dom äta godis, dricka cola, och skratta, iaf prata mellan lustgasen. Allt godis och colan som jag packat, min spotify lista?! Vafan.
Jag sög i lustgasen, släppte inte masken förrän de det var tryckdags, sen var hon ute.

Idag har vi beställt tapeter till hallen. Älskar tapeter, älskat att fixa och måla! Dock får jag skippa målningen, inte bra att Hilma får i sig ångor. Så denna natten har vi sovit i Holtäkt medan Martin målar. Tapeterna kommer på tisdag!
Vill få allt klart, få fint i vårat hus, bort med alla vidriga 90-tals tapeter med bårder. Bort med fula klickgolv och fram med trägolven dom finns under. Tapeter.

Här ligger jag vaken, inte Martin eller Hilma, bara jag. Är inställd på att gå upp denna tid, brukar be Martin lägga sig med Hilma denna tid, så hinner jag duscha ev börja äta innan hon vaknar.

Tänk att man bara kan ligga och titta, hur länge som helst. Njuter av livet jag lever, äntligen är jag mamma!

Påsken har tillbringats med familjen i Holtäkt. Henry är en riktig bebis, en stor bebis som verkligen hänger med. Ser långt, flinar och ler. Han är så fin och rolig. Avsky att det är 23 mil mellan oss!
Vi var på den årliga sparktävlingen på tjärn i holtäkt.
Vi grillade, fiskade och solade. Mamma, pappa, mormor och morfar byttes av vid vagnarna. Hilma sov, lille Henry måste ständigt vara i rörelse!
Vi har ett foto från förra året, utan barnvagnar.



Den 3/4 var jag och Hilma på första mammaträffen hos Annika och Malte. De var väldigt roligt att träffas och se vad som befann sig där inne! Dagen gick fort och vi var inte hemma förrän på kvällen.
Tora kom, från tärnaby. Självklart hinner vi äta lite middag och sen var kvällsmagontet igång. Stackars Tora åkte hem och vi la oss i sängen, hon brukar lugna sig där, om hon får en tutte.